tollarbloggen

                                                        
Träna bort rädsla hos hunden

Är hunden rädd för något är risken stor att föraren snart kommer att undvika att utsätta hunden för sådant som kan skrämma den. Effekten av detta är att du förstärker hundens rädsla.

Är hunden t ex rädd för att gå förbi något som skramlar och låter är hundägaren ofta villig att följa efter hunden i en stor lov förbi det som skrämmer hunden. Inte sällan tenderar den här loven att bli större och större för varje gång den passeras istället för att hunden skulle vänja sig vid ljudet. Anledningen är att många rädda hundar upptäcker att de slipper göra ansträngningar och andra obehagligheter genom att visa sig rädda. Det kan även vara förklaringen till att många hundar efter hand blir rädda för allt fler ljud eller situationer. Om hundens förare inte är så observant, det vill säga, inte alltid ser när hunden tenderar att skygga, kommer hunden inte att kunna utveckla sina rädslor. Däremot är risken stor att den hund vars förare alltid ser när hunden visar tecken på rädsla, snart börjar bli rädd för allt fler ljud eller situationer. 
                                                   
Genom att se och acceptera hundens rädsla, bekräftar föraren hundens uppfattning om faran. När föraren låter hunden gå bort från det som skrämmer den, vinner hunden på sitt agerade. Så baklänges kan det bli, att den påpasslige föraren i bästa välmening faktiskt kan förstärka sin hunds problem.

Verkliga faror och andra
Irrationella rädslor är inte något ovanligt, inte hos människor heller. Möss, ormar, höga höjder, trånga utrymmen för att bara nämna några. Trots att vi har ett intellekt som kan tala om för oss om rädslan är befogad eller inte, är det ändå många människor som hyser denna typ av rädslor. Hunden har inte detta intellekt. Den kan inte alls som vi resonera med sig själv och komma underfund med om en rädsla är befogad eller inte. Ytterligare en faktor som gör att hunden ibland upplever en fara när människan inte gör det kan bero på att hunden inte uppfattar världen riktigt på samma sätt som vi. 
                                         
För hunden ser inte världen ut på ett eller annat vis i första hand utan den luktar si eller så. Hunden ser inte sämre än vi, men på ett annorlunda sätt. Hunden ser inte färger och mönster så bra, däremot är den betydligt bättre än oss på att uppfatta rörelser. Så när den står med vinden i ryggen och ändå uppfattar en bekant figur på avstånd, är det antagligen inte för att den känner igen personen ifråga snarare att den känner igen människans sätt att röra sig. Och när samma person spökat ut sig i kjol och högklackade skor, sminkat sig och stänkt på sig en stark parfym så ser hon ändå ut för oss ungefär som vanligt, däremot rör hon sig mycket annorlunda och när hon kommer närmare luktar hon dessutom främmande, vilket kan få en osäker hund att reagera.

 Vem får agera testpilot ????
Är det du som tar ansvaret för att din hund inte råkar ut för några otrevligheter eller är det hunden som tagit på sig ansvaret för att du/ni inte ska råka illa ut? Den som först når fram, först konfronteras med något okänt är den som avgör ifall detta något är farligt eller trevligt. Med sitt sätt att agera glatt, avvaktande eller hotfullt avgör den individen åt resten av flocken hur flocken ska bemöta detta, om kontakt överhuvudtaget ska tas. Självfallet är det inte din hund som avgör det utan du själv. Allrahelst om du har en osäker hund som ser faror både här som där ska du tänka dig för så att hunden inte behöver uppleva att det är den som ska försvara dig. Är det något din hund visar rädsla för, så be inte hunden att själv kolla upp det okända.

Om du skickar fram hunden före dig för att undersöka något kan hunden mycket väl uppfatta situationen som att du själv inte törs och därför skickar fram hunden som testpilot åt dig. Gå själv fram och peta på det som hunden upplever som skrämmande. På så vis visar du för hunden att du inte uppfattar det som skrämmande än mindre blir du "biten" av det.
                                                                                                                                                   
Ömka inte hunden
Hur pratar du med din hund när ni hittat ett objekt eller en situation hunden finner skrämmande? Många människor reagerar spontant med att tycka lite synd om hunden som visar rädsla. "-Nej men oj, blev du rädd för det här." kan de säga med lite beklagande tonfall. Genom att prata med hunden med ett tröstande tonfall, ömka hunden, är risken överhängande att hunden upplever att föraren håller med hunden om att situationen verkligen är farlig. På så vis kan föraren faktiskt förstärka hundens upplevelse av att situationen bör undvikas. Svårare blir det förstås att kontrollera röst och tonfall om man själv också finner situationen skrämmande. Risken att din hund ska uppfatta din sinnestämning och påverkas av den är överhängande. Att försöka spela teater och inte låtsas om sin egen rädsla för skott, åska osv är inte alltid något hunden går på. Är du själv rädd för ljuden kommer det att bli synnerligen svårt att övertyga hunden om att dennes rädsla för skott är obefogad men att din rädsla inte är det
                                                                                                                                      

Nonchalera det hela
Det bästa du kan göra är ofta att nonchalera hundens rädsla. Tänk själv, hur tror du en vargflock skulle agera om en individ blev skrämd inför något? Tror du vargarna skulle börja agera så "pedagogiskt" att de började leka med den rädde i försök att avleda den räddes uppmärksamhet från det som skrämmer den? Eller att trösta denne? Skulle de inte snarare nyfiket kolla upp vad det var den andre finner skrämmande. Visade det sig sedan vara falskt alarm skulle de antagligen bara gå vidare och ignorera den rädda individen. 
                                                                                                                                       
                                                                                                                                                    
Hur ska vi göra? Det kan vara svårt att söka upp skottet, få ljudet att upprepa sig så hunden kan förstå att det inte var något farligt. Därför är det ofta bättre att du fortsätter med det du höll på med och ignorerar ljudet. Försök att inte titta ned på hunden för att se hur den reagerade. (Det medges att det är svårt att låta bli att titta till.) Men bara det att du tittar på hunden (söker kontakt med den) kan av hunden tolkas som att även du upplevde smällen som obehaglig. Aktivera därför inte hunden genast utan gå hellre vidare i några minuter innan du så att säga "kommer på" att du vill sysselsätta hunden med något den finner lustbetonat. Är hunden fortfarande berörd av smällen behöver du inte fundera längre, din hund är rädd för dylika ljud. Ser hunden däremot frimodig ut nu, en stund efter smällen gör du bäst i att fortsätta på detta vis och ignorera häftiga oväntade ljud och hitta på något roligt en stund senare.
                                                                               

Träna hunden
Som med all problemträning är det viktigt att du som förare genast reagerar på din hunds agerande. Det är lätt hänt att man slår ifrån sig situationen med att det nog bara var en händelse. Ofta upplevs träningen av hunden som något jobbigt. Men tar du itu med träningen genast kommer den att bli så mycket lättare.

Avvaktar du med att börja träna hunden är risken stor att situationen kommer att hända igen och igen. Var medveten om att för var gång som en läskig situation upprepas så förstärks sakta men helt säkert hundens uppfattning om att "det där", vad det nu kan vara, verkligen är skrämmande. Hunden är i ännu större utsträckning än vi ett vanedjur. Har den lärt sig att agera på ett visst sätt blir det mycket svårare att bryta hundens uppfattningen än om du reagerade och tog tag i träningen redan efter det andra tillfället den skrämmande situationen uppstod. Var fullständigt på det klara med att rädslor inte går över med tiden. Sorgligt nog är det snarare tvärtom, rädslor som inte påverkas förstärks med tiden.

Beröm vid rätt tidpunkt
Var vaksam på ditt eget agerande så att du berömmer hunden vid rätt tillfälle. Beröm inte hunden innan den gjort något bra. En hund som står och tvekar på om den ska våga gå fram, ska inte få höra några positiva ord. Då berömmer du ju tvekandet! Helst ska berömmet komma precis som hunden går fram och tar kontakt med det som den finner skrämmande. Tänk på att hålla dig lugn även när du berömmer hunden (din hund är antagligen rätt skärrad) men gör det med desto större värme.

Ta ditt ansvar
Var medveten om att var gång som din hund får erfara något otäckt är det du som misslyckats i rollen som beskyddare. Ju räddare hund desto större arbetsbörda eftersom den rädda hunden så mycket oftare känner sig hotad än den stabila hunden. Det är också därför så viktigt att den rädda hunden har en stark ledare att ställa sig bakom. Är du själv passiv och avvaktande inför nya situationer kommer hunden uppleva att du lägger över ansvaret på den. Måste den rädda hunden agera beskyddare åt sig själv upplever den automatiskt att den även måste agera försvarare åt sin mänskliga följeslagare. Det är ju en som går i frontlinjen åt de/den andre. Det är en stor och krävande uppgift för en liten hund att behöva försvara både dig och sig själv mot alla möjliga faror.

För att hunden ska kunna uppleva dig som en ledare är det viktigt att du själv vet vad du vill och att du ger dig tusan på att genomdriva det. Visst är det bra om du har förståelse för din hund, om du kan se situationen även ur hundens perspektiv. Men lagom är alltid bäst, förståelse kan också bli till velighet om det ofta innebär att du ändrar dina beslut. Du tappar inte din hunds förtroende om du står på dig i en konfliktsituation, däremot om du ändrar dig alltför ofta. Velar du i obetydliga situationer blir det svårt för hunden att veta hur du kommer att agera i en mer tillspetsad. Risken är dessutom stor att den uppfattar dig som lynnig eftersom den inte begriper vad det är du vill. Tänk som en hund! En aktiv målmedveten individ, som ger sig tusan på att lyckas, har betydligt större chans att fälla ett rådjur än den individ som velar. Därmed är även den individen bättre rustad som ledare än den velige och blir den som de/den andra vill följa. I hundens ögon är det sällan så mycket mer komplicerat än så.

Tänk konstruktivt
Eftersom du är människa kan du förstå vad som är en reell fara och vad som är överdrivet. Tänk dig för och utsett inte din hund för onödigt läskiga situationer men låt inte heller hunden slippa undan i situationer där hundens rädsla är obefogad. Acceptera inte din hunds rädslor utan träna den.

Gör som med all träning låt de första passen vara mycket lätta för att därefter sakta, sakta göra träningen svårare.