tollarbloggen

Nova Scotia Duck Tolling Retrivers viltspår träning i Thornqvistskogen

Hallo alla nära & kära - självklart är Alla Ni andra oxå välkomna till en bildstund ute i skogen där helt normala människor träffas för att göra annorlunda saker med våra Nova Scotia Duck Tolling Retrivrers "Tollare".

 I "vårmörkret" antydde jag att vi var en grupp människor som ibland träffades ute i skogen för att droppa lite blod och ha en klöve hängande bakom oss när vi gick runt i skogen. 
.........bildbevis- Så här ser vi ut:-))


Att droppa blod i skogen och dra en klöve bakom oss kallas för -att vi lägger viltspår. Vi lär våra hundar att följa upp ett speciellt spår, på skade skjutna klövvilt. I dagens tider har det blivit en modefluga att jaga djur. Det betyder att det kanske skjuts många på felaktigt sätt eller att skyttarnas skott inte träffar där de ska. Då enl. svensk lag måste man ha en eftersökshund tillgänglig inom två timmar och det är där vår roll som hundekipage kommer in. Men nu som i alla sporter så har detta även blivit en tävlingsgren där man strävar efter titeln "Viltspårschampionat". För min egen del tycker jag att det är viktigast att våra hundar fungerar på ett "riktigt eftersök". 
 
så här kan ett eftersök se ut, 
.
detta är Tippy som spårar . Hundens luktsinne är dess främsta sinne och utan detta skulle den knappast vara livsduglig. Luktsinnet är hos hunden lokaliserat till en yta i näshålan som är mycket större än människans (150 cm mot 5 cm). De små hjärnpartier som tar upp luktnervretningar är oxå mycket mer utvecklade än våra. Man kan säga att hunden uppfattar omvärlden så som vi uppfattar genom vår syn-alla världens detaljer. Hundens luktsinne är otroligt känsligt för många olika typer av ämnen. Det är inte helt omöjligt att säga att hundens luktsinne är en miljon gånger känsligare än vårt. Dessutom kan en hund särsklija dofter av bestämd betydelse oxå mot bakgrund av mycket sammansatta och starka dofter. Ibland när en hund spårar gör det den "stötvis". Hunden drar då in flera omgåmgar med korta andetag. Detta är ett sätt att kunna fortsätta känna lukten utan att luktsinnescellerna tröttas ut. Lukten presenteras alltså stötvis för luktorganet- och hunden är koncentrerad på sin uppgift.


detta är Örjan(nedan)
 som koncentrerar sig på sin uppgift som är att följa hunden. 
Medan hunden gör sitt arbetet har hundföraren sina uppgifter, den främsta är att hålla reda på att spårlinan inte krånglar in sig i grenar och kvistar. Hundförare får aldrig lov att styra sin hund, hundföraren måste även vara smidig, så som en älva ute på vandring i skogen. Vilket kanske inte är så lätt alltid, för vi människor är ju ibland som stora skogstroll med trätofflor på fötterna:-)


Tänk vad glad en helt normal människa kan bli för att hans hund har hittat en gammal illaluktande rådjursklöv mitt ute i skogen:-))
 Känslan av att hunden lyckas att spåra upp ett spår som legat upp till 24 timmar skapar en adrenalin känsla i kroppen , det vill jag lova!!
 

fler glada människor med sina tollare som spårar ......


och till sist finner Alla vad de söker, en guldskatt (för hunden)....


Att få uppleva ett sammarbete med sin hund skapar en obeskrivlig känsla av lycka och tillfredställelse. 
Att skapa ett förtroende med ett djur är en verklig vänskap som inte går att beskriva med ord. Men det är som om man inte behöver bekräfta varandra hela tiden med ord utan det kan räcka med blickar och beröring. Gemensamma handlingar blir till en ljup ömsesidig överenskommelse utan några komplexa konstigheter.

Arvet från vargen märks tydligt i oerhört många hundbeteenden, även om hunden har totalt sett avlägsnat sig mycket långt ifrån vargen. Dessa avvikelser är naturligtvis ärftliga. Exempel på sådan är t ex hundens medfödda tamhet, tillgivenhet och avsaknad av flykttendenser mot människan. Hunden har blivit beroende av människan och därför tar  i varje fall Vi vårt ansvar att tränar & umgås med våra hundar


Hjärligt Välkomna till Thornqvistskogen
//Louise


 

Hej,

Vad roligt att man kan följa era äventyr.



//Lotta,Nelli & Sippa

Här var det fint värre :)

Jag passade på att låna någon ny bild av Tingeling och Krusmynta - hoppas det går bra!

Vi får ses någon dag - det var alldeles för längesedan....

Kram