tollarbloggen

Att hunden är människans bästa vän, är ett känt begrepp. Men varför är den det egentligen?
Är det bara för den inte kan prata samma språk som oss? Eller är det bara för att det är en dum varelse som accepetera allt den blir utsatt för? Eller är den människans bästa vän för att den inte ställer några krav på oss?  Kan det vara så enkelt att den speglar hur vi egentligen skulle vilja vara, så därför behandlar vi våra hundar så som de behandlar oss?
Hunden är kanske vår egen själs spegel?

Toltekerna är ett folkslag som bodde i mexico för många tusen år sedan som hade en speciell syn på hur människan ska leva sitt liv. De ansåg först och främst att, allt det du ser och hör just nu är inget annat än en dröm. Du drömmer i detta ögonblick. Du drömmer fast hjärnan är vaken. Att drömma är själens främsta funktion, och själen drömmer 24 timmar om dygnet. När hjärnan är vaken finns det en materiell ram, som får oss att uppfatta saker och ting på ett linjärt sätt. När vi sover har vi inte denna ram, då har drömmen en tendens att hela tiden skifta innehåll. 
När vi människor växer upp så blir vi matade på information utav omgivningen som utgör den inre drömmen om vad som är rätt/fel & bra/dåligt. Den yttre omgivningen formar din personlighet och din sätt att tro på saker och ting. Vi människor är ganska fördömmande och kritiska mot vår omvärld men även mot oss själva. Vi är duktiga på att ställa höga krav och klanka ner på oss själva, att det kan bli en risk för vår hälsa. 

Människan är den enda varelsen i världen som betalar tusen gånger för samma misstag. Vi har ett effektivt minne. Vi begår ett enda misstag, vi dömer oss själva, vi finner oss skyldiga och vi straffar oss. Vi låter även andra betala för misstag genom att skicka känslomässigt gift till dem(skitsnack).
Våra hundar har inte förmågan att döma sig själv eller andra, de straffar inte oss och de skickar inte ut känslomässigt gift. De bara skickar ut kärlek. Hur kan detta komma sig?

Människan söker efter rättvisa & skönhet. Det spelar ingen roll hur vacker en människa är, så blir den personen aldrig nöjd. Vi söker och söker, fastän allt redan finns inom oss. Det finns ingen sanning att upptäcka. Vart vi än vänder blicken är allt vi ser sanning, men på grund av den information som vi har lagrade i sinnet har vi inte ögon för denna sanning. Vi ser inte skönheten eller sanningen för vi är blinda. Det som gör oss blinda är de felaktiga trosatserna vi har blivit & blir matade med under hela vårt liv- vår personlighet. Vi människor lever i en dimma- det vi är rädda för är att älska, leva och  visa vem vi egentligen är. 
                      

Hunden älskar livet och visar gärna hela världen vem de är och alla deras olika sinnesstämningar- de bryr sig varken om sanning eller skönhet.  De skapar en trygghet genom att våga var sig själv. De behöver inte leva i en värld där allt ska var perfekt, utan de nöjer sig med att leva i nuet som accepeterar den man är. Hunden älskar sig själv lika mycket som de älskar oss människor. Därför har de förmågan att kunna visa kärlek som äkta och varm.
Men hur kan det komma sig att hundarna har kommit så långt i sin känslomässiga utveckling medan vi människor inte har hunnit dit hän. Kan vi lära oss någonting utav våra djur?
                                                                                                                         
Toltekerna och hundarna har en livssyn som är ganska lika.
Vi kan börja med att alltid vara sann i vårt tal. Toltekerna förespråkar detta och hundar ljuger aldrig, de är aldrig falska utan berättar med sin kropp och sina ögon vad de tycker och vill göra.
Toltekerna menar att man aldrig ska ta något personligt. Hunden tar aldrig någonting personligt. Vi människor är väldigt bra på att ta det mesta runt omkring oss personligt. Vi är duktiga på att träda in i ett känslomässigt helvete på grund av andras människors tankar eller handlingar.

Nästa grundsten i toltekernas livssyn är att inte ta något för givet. En hund tar aldrig något för givet. Vilket vi människor är otroligt bra på att göra. Vi skapar mycket känslomässigt gift genom att ta saker och ting för givna och genom att ta dem personligt, eftersom vi vanligen börjar skvallra om sådant som vi tar för givet. När vi tar saker och ting för givna så tror vi att vi har rätt. Sedan försvarar vi det som vi har tagit för givet och försöker framstå som om någon annan har fel. Denna egenskapen har definitivt inte hunden, den tar aldrig något för givet, utan utför sina handlingar efter en anledning.

Den sista grundstenen i Toltekernas livssyn- att alltid göra ditt bästa.Vi människor är duktiga på att vilja ändra våra medmänniskor runt omkring oss. Vi tycker och tänker mycket om varandras fel och brister. Hunden är fullt nöjd med den personligheten dess matte/husse har, hunden accepterar både dess dåliga och bra sidor. För hunden är det naturligt att alltid göra sitt bästa, vilket den även tror att sin omgivning gör.
Därför är hunden beroende av en rak och tydlig kommunikation annars kan det uppstå problem. Och dessa problem härleder vi människor oftast till att det är hunden som har felat.. Men om vi hade varit sann i vårt tal, inte tagit något personligt eller för givit och alltid gjort vårt bästa så hade det inte uppstått kommunukationsproblem mellan hund och förare ( människa och människa?)
 
Så om du är sann i ditt tal, om du inte tar något personligt, om du inte tar saker och ting för givna och om du alltid gör ditt bästa kommer du att få ett underbart liv som du har 100 % kontroll över. Då kan du börja älska  och uppskatta dig själv och andra, om du nu inte redan gör det................  !?!