En retriever ska i sitt arbete som apporterande fågelhund vara lättförd och effektiv. Därför måste den ha stor samarbetsvilja, en bra näsa och verklig viltfinnarförmåga, bra markeringsförmåga, en mjuk mun för att inte skada viltet, och stor sök- och apporteringslust. Den får inte tveka att arbeta i kallt vatten eller tjocka vassar, och den ska visa stadga, dvs sitta tyst och lugn även när det skjuts och faller vilt i dess närhet. En retriever med en tydlig av- och påknapp har bäst förutsättningar att klara av den stress som den jaktliga situationen innebär. Och den största lyckan för en retriever ska vara att få lämna av det apporterade viltet till sin förare!
Idag finns det tre olika typer av jaktprov, A-prov, B-prov & C-prov
De allra flesta starterna sker på B-prov (ca 3000 per år). De kallas också för kallviltsprov eller egenskapsprov. SSRKs jaktprovsverksamhet är från början uppbyggd på B-proven och de utgör en bra grund för att utvärdera hundarnas jaktliga egenskaper. Provets uppläggning ska likna skeendet under en jakt där det behövs apportörer. Man använder fryst, tinat vilt (t.ex. kråka, and, mås, duva och kanin) utom i ekl där man fr.o.m. 2007 använder dummies. Hunden får i uppgift att på land och i vatten apportera vilt som den markerat, eller som den blir anvisad. Den ska också kunna söka av ett område självständigt. Domaren bedömer hundens egenskaper under hela provet, och ger sedan ett kvalitetspris (1:a pris, 2:a pris, 3:e pris eller 0 pris).
Du kan starta i nybörjarklass (nkl), öppen klass (ökl) eller elitklass (ekl). För att gå upp i öppen klass måste du ha ett 1:a pris i nkl, och för att starta i ekl måste du ha två 1:a priser i ökl.
A-proven fick officiell status 2003. I andra länder kallas de "field trials" och i denna provform tävlar hundarna "i skarpt läge", dvs under riktig jakt. Internationella prov måste arrangeras som A-prov, och Retrievermästerskapet avgörs numera också på A-prov. Här utsätts hundarna för en helt annan stressnivå än på B-proven. Det är större krav på lydnad och stadga, och till skillnad från B-proven är skeendet oförutsägbart. Både förare och hund måste vara koncentrerade, fokuserade, samspelta och uppmärksamma för att kunna klara sig bra på ett A-prov. En annan skillnad mot B-proven är att man inte skickar hunden på några stora, självständiga sök. Däremot ska hunden kunna söka av ett noga angivet, mer begränsat område, och hålla sig i det området oavsett vad som händer runt omkring. På en jakt är det nämligen helt avgörande att hunden inte stör ojagad mark. Det finns två klasser: Kvalificeringsklass (kkl) och elitklass (ekl). Du måste ha godkänt i kkl för att få starta i ekl, som är en konkurrensklass.
C-proven, eller working tests (wt), har till skillnad från A- och B-proven inte officiell status. De härstammar precis som A-proven från Storbritannien, och kom från början till som ett sätt att hålla igång hundarna under icke-jaktsäsong. Idag har de utvecklats till en mycket stor tävlingsform både i England och på kontinenten. I Sverige har de inte funnits lika länge, men har snabbt blivit populära över hela landet.
C-prov avgörs på dummies och hundarna prövas på fyra eller fem stationer. Det kan röra sig om markeringar, dirigeringar, närsök eller en liten walk-up. Varje station har "sin" domare som bedömer hundens prestation utifrån en skala på 20 poäng.
Du kan gå in på SSKR.se och läsa alla regler för alla proven. |
